Är ett gran en monokot

Granen spred sig snabbt inom landet efter invandring från öster för 3-5000 år sedan. Enstaka granbestånd kunna dock äga funnits långt tidigare inom landet. Man besitter hittat spår från gran liksom är 17000 år äldre inom Norge, samt ännu levande granar såsom är 9500 år gamla inom svenska fjällkedjan.

Granen är en sekundärträdslag vilket föryngrar sig samt överlever utmärkt inom skugga. Den kommer därför ofta in likt en underbestånd vilket successivt tar över efter pionjärträd liksom tall samt björk.

Utseende

Granen äger korta, stärka barr samt tunn, slät bark. Den blir ofta linjär samt högstammig.

Grankronans struktur skiljer sig från söder, där den är mer nära samt kegelformad, mot norr, där den är smalare. Granen kunna också föryngra sig tillsammans rotslående grenar, likt är kapabel växa mer busklikt. Fenomenet är vanligt inom fjällkedjan samt skärgården.

Barren är från två typer - ljusbarr samt skuggbarr. ett gran tillsammans med skuggbarr är känslig för plötslig friställning. Rotsystemet är ytligt, vilket ökar risken för stormfällning samt torkstress.

Passande marker

Granen är skogbildande på såväl friska vilket blöta samt på bördiga såsom medelgoda marker.

På torr mark alternativt styv lera trivs den sämre. Granen är vildväxande inom läka land utom på västkusten samt inom större delen från Skåne samt södra Blekinge. Den trivs dock även där, samt kultiveras allmänt inom all landet.

Rödgran är samma art, men namnet används främst vid handeln med julgranar

Granen äger sitt största försprång framför tallen på bördiga marker.

Tillväxt

Granen besitter ett hög tillväxt på goda marker. Volymtillväxten är 5-15 m³sk per hektar samt år beneath omloppstider på 65-110 år. Jämfört tillsammans tall växer den bättre på bördiga marker, lika utmärkt på medelgoda marker samt sämre på svaga marker.

tillsammans med rätt plantmaterial (förädlade plantor) är kapabel tillväxten överstiga beståndsmaterial tillsammans med 10-20 %.

Virkesegenskaper

Virket är ypperligt för byggnads- samt konstruktionsvirke.

Fenomenet är vanligt i fjällkedjan och skärgården

Granveden är efter uttorkning gulvit, något mer ljus än furu, samt utan färgskillnad mellan splint- samt kärnved. Granvirket är relativt mjukt, dock besitter god hållfasthet inom förhållande mot sin densitet. mot skillnad från tallvirke är granvirke svårt för att impregnera. Den långa samt slanka fibern gör granen många attraktiv vilket råvara mot material.

Tätvuxen, jämn samt kvistren gran används vilket resonansbottnar inom bl.a. piano samt fiol.

Skador

Rottickan är den svåraste skadegöraren på myndig gran. Rotröta orsakar årligen förluster inom miljardklassen. Honungsskivling kunna orsaka röta samt förmå döda granar vilket drabbats från torkstress.

Granen är en viktig värd för omkring 1 100 arter, och den nyttjas av ytterligare drygt 600 arter

Vanliga barrsjukdomar på gran är skvattramrost, granrost samt granens gråbarrsjuka. Granen angrips från snytbaggar samt olika barkborrar, där granbarkborren är enstaka svår skadegörare på granar tillsammans med reducerad vitalitet. Viltskador förmå lokalt bli besvärande, t.ex. efter betning från rådjur alternativt fejning från större hjortdjur.

Granen är känslig för försommarfrost.

Föryngring samt skogsskötsel

Granen lämpar sig för såväl intensivt liksom extensivt skogsbruk, för kalhyggesbruk såväl liksom mot blädning samt andra kalhyggesfria skötselmodeller. detta vanligaste är för att granen planteras efter markberedning.

I Sverige blir den dock sällan över 100 år, då den vanligtvis avverkas långt tidigare

På frost- alternativt försumpningskänsliga ståndorter är kapabel enstaka skärm (lågskärm från björk alternativt högskärm från gran) lämnas. Granen kunna också självföryngras beneath granskärm på rätt ståndorter.

Granen tål hård gallring.

Normalt gallras granen 1-4 gånger innan slutavverkning nära 60-100 års ålder. Alltför sena gallringar bör undvikas inom stormkänsliga områden.

I Skogskunskap finns mängder tillsammans med råd angående föryngring, röjning samt gallring från gran.

Frökällor

Granplantor från lokala naturbestånd startar sin tillväxt tidigt på våren samt invintrar tidigt på hösten.

dem utnyttjar växtsäsongen dåligt samt riskerar för att drabbas från försommarfrost. Normalt används provenienser likt flyttas mot norr. Gran från Vitryssland, Baltikum samt Polen besitter ett senare skottskjutning samt högre tillväxt.

Granen besitter varit föremål för skogsträdsförädling beneath lång period.

Gran från fröplantager är därför förstahandsvalet nära odling.

Vad beror det på – finns svaren i vår förhistoria? Skogshistorikern Matts Lindbladh ger oss en introduktion till granens intåg i Sverige

kvar råder viss bristande på granfrö för södra landet, samt där förmå dem osteuropeiska provenienserna alternativt frö från inhemska "andra generationens osteuropeer" artikel en alternativ.

Bra fröplantager ger frö vilket växer 10-15 % bättre än beståndsmaterial.

inom nyare fröplantager är tillväxtvinsterna ännu högre. Använd Plantval för för att hitta rätt frökälla.

Granens attribut inom siffror

Källa: Svenskt Trä

Egenskaper	Parallellt tillsammans med fiberriktningen	Vinkelrätt mot fiberriktningen
Fuktkvot (%)	12
Torr-rådensitet (kg/m3)	380
Densitet (kg/m3)	440
Draghållfasthet (MPa)	90	2,5
Böjhållfasthet (MPa)	75
Tryckhållfasthet (MPa)	40	6
Skjuvhållfasthet (MPa)	9
Slaghållfasthet (KJ/m2)	50
Hårdhet (Brinell)	3,2	1,2
Elasticitetsmodul (MPa)	11 000	550
Värmeledningsförmåga (W/m °C)	0,24	0,11
Värmekapacitet (J/kg °C)	1650
Värmevärde (MJ/kg)	16,9

MPa = N/mm²