Vad heter nacke i plural

NACKE nak3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, inom Finl. äv., vard., -or (Bergroth FinlSv. 61(1916)).

1) angående den bakre (hos vilt tillsammans horisontal kroppsställning övre) delen från halsen intill huvudet hos människor o. djur; inom icke fackmässigt spr.

äv. angående bakhuvudet. denne slog nacken inom isen. denne slog sig inom nacken. denne känner ännu ett viss styvhet inom nacken. VarRerV 5(1538). Skallot inom nackan. UppsDP 4/8 1602. (En simpa kallas) af Hornen, växterne alternativt vårterne inom nackan, Hornsimpa. Broman Glys. 3: 668(c. 1740). vid hufvudet (hos människan) märker man hjessan, nacken, tinningarne, öronen samt ansigtet.

Berlin Lrb. 1(1852). Mössan sitter vid nacken. Sahlin SkånFärg. 45(1928). denna besitter .. sköldpaddskam .. inom .. hårknuten inom nacken. Hellström Malmros 234(1931). — jfr SILL-,STRÖMMINGS-,TJUR-NACKE.— särsk.

a) inom ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Bygångande höna får antingen korn j kräfue alternativt knep j nakan. SvOrds. A 4 a(1604). Klookheet haar ögon inom nacken.

Grubb 418(1665). Sitt samt nicka mot dess, sålunda får ni ej ondt inom nacken. Granlund Ordspr.(c. 1880).

b) inom uttr. sträcka vid nacken, inom sht förr äv. bära l. föra nacken högt, sätta nacken högt inom vädret o. d., särsk. ss. enstaka åtbörd från stolthet o. d.; äv. bildl.: existera stolt l. stram l. högfärdig o. d. (När makten för att tillsätta påve tagits ifrån kejsarna) satte ..

(påven) nacken än höghre inom wädhret. L. Paulinus Gothus MonTurb. α 3 b(1629). inom Store .. / .. fören edra nackar / sålunda högt, såsom jag dem icke skulle nå. Börjesson E14 71(1846). Melin Dikt. 2: 154(1904). särsk. (†) inom uttr. uppsätta nacken mot ngn, uppträda trotsigt mot ngn. Schroderus Os. 2: 66(1635).

c) inom uttr. böja l.

kröka nacken, särsk. ss. hyllning till ngn l. ss. indikator mot underkastelse l. ödmjukhet; äv. böja nacken beneath oket, särsk. bildl.; äv. böja ngns nacke, bildl.: kväsa l. kuva ngn. Bremer ravin. 50(1845). denna plats (vid stort insjövatten Trasimenus) Romas stolta legioner / Böjde sin nacke på grund av Afrikanen. BEMalmström 6: 305(1846).

detta finnes numeriskt värde makter, liksom böja äfven den stoltaste nacke. detta existerar tiden samt sorgen. Jolin MSmith 38(1847). dem sluga kröka nackarna / var fetast betet lockar. Procopé Eget 23(1927).

d) inom liknande uttr. likt äga l. ta(ga) l. bära ngt vid nacken o. d.; äv. bildl. (Han) tager .. Kerran tillsammans med Humblan vid Nacken samt bäär den fort.

RelCur. 367(1682). för tillfället vore detta .. min önskan, för att Bergstadi skulle taga detta tungomål (dvs. den jenisejska ostjakiskan) vid sin nacke. Castrén Res. 2: 251(1846). Runeberg 5: 69(1857). särsk.

α) (ngt vard.) bildl., inom uttr. äga l. bära därför l. således flera kalenderår vid nacken o. d., artikel sålunda l. således äldre. Denne gubben ägde redan sina hundrade tid vid nacken.

Kempe FabritiiL 60(1762). Fast sjutti tid jag små frukter från växter vid nacken. Franzén Skald. 3: 177(1824, 1829). DN(A) 1934, nr 251, s. 19.

β) (föga br.) bildl., inom uttr. tillsammans med (så l. således mycken) upplevelse vid nacken, tillsammans med därför l. således mycken förvärvad kunskap. Wetterbergh GNord 1(1862).

γ) (numera föga br.) bildl., inom uttr.

tillskynda l. önska, förr äv. skynda ngn (l. ngt) ngt (l. ngn) vid nacken, utföra (l. önska) för att ngn l. ngt drabbas från en besvär l. obehag osv.; ett fåtal l. taga ngn l. ngt vid nacken l. sin nacke, bli besvärad tillsammans l. erhålla dragas tillsammans med ngn l. ngt. RA inom. 1: 573(1548). Emot ett, likt existerar god protectorisk (dvs.

anhängare mot Cromwell), sålunda skall denna plats finnas tio, ja, tjuge, likt önska honom fanen vid nacken. Ekeblad Bref 1: 420(1655). (Herr Flygerman) såg tillsammans förskräckelse opp, liksom ägde han fruktat för att erhålla himmelens kommissioner mot vid sin nacke, då denne redan ägde således nog af jordens. Runeberg 4: 249(1836).

e) inom uttr. avbryta, stundom knäcka (förr äv.

slå sig sönder) nacken, ådraga sig förbrytelse vid halsryggraden; ljuta döden mot resultat från dylikt brott; äv. bildl.: vandra under; avbryta nacken från ngn l. sig l. avbryta ngns nacke, stundom knäcka nacken från ngn, vålla ngns död resp. ljuta döden vid detta sätt; äv. bildl.: ta död vid (ngt); vrida nacken från (en fågel), vrida halsen från (en fågel), äv.

(vard.) inom hotfulla uttr., tillsammans med avs. vid individ. ifall ni utför således ett gång mot, således vrider jag nacken från dig. (Lögnen) går väl dristigt fram; dock bryter ändtlig klacken, / samt inom en baklängs fall träffar denna sig sönder nacken. Kolmodin QvSp. 1: 155(1732). denne föll ned af taket, hvarifrån han skulle flyga, samt bröt nacken af sig.

Modée Dår. 41(1741). ”Det kostar vid kanhända” — sa' käringen, vred nacken af tuppen. Holmström Sa' han 27 (1876). (Järnvägen mellan Rom o. Neapel) bröt nacken af röfvarväsendet. Bildt Ital. 2(1896). Grimberg VärldH 7: 157(1936; bildl.).

f) inom fråga angående avlivning gm halshuggning l. hängning. Remmer FöregDöde 64(1828).

Nacken strök inom en enda tag. Crusenstolpe Mor. 1: 86(1840). då tronen den hotar för att falla omkull, / därför huldrikt tar kejsar'n samt lägger såsom tull / Sitt hampstreck angående femtio nackar. Hedenstierna Kaleid. 2(1884). jfr (†): Kommer någhot upplopp alternativt upror inom Dalarna, skal thet anlända vid hans personlig nacke.

ingång KultInt. 108(i handl. fr. 1642); jfr HALS 1 inom γ. särsk. bildl. inom uttr. våga nacken vid l. på grund av ngt, våga existensen vid l. på grund av ngt. Jag älskar, ärar honom, / dock vågar ej min nacke till hans finger. Hagberg Shaksp. 7: 31(1849). denna plats kommer för att bli annat af, detta önskar jag våga min nacke vid.

Lundquist Zola småsten 62(1892).

g) (†) inom uttr. taga l. antasta ngn nära nacken, allmännare: fasttaga l. gripa ngn. UrkFinlÖ inom. 2: 60(1597: antasta). RA II. 2: 139(1617).

h) inom uttr. knycka l. (göra l. slå en) knyck vid nacken (jfr KNYCK, sbst.2 a,KNYCKA 1 a), förr äv. kasta vid nacken, särsk. ss. formulering till stolthet l. hån l. förakt l.

missnöje o. d. existerar detta intet obegripeligt, at ett sådan Oxe, vilket Jörgen Hanskemakare, törs förachta samt kasta vid nacken åt mina Discourser. Lagerström Westph. 45(1737). Rösiö Revolt 1: 81(1904).

i) (mera tillf.) inom uttr. vända nacken mot, vända ryggen mot, inom nacken vid ngn, efter l. på baksidan ngn, inom ryggen vid ngn.

Tegnér (WB) 4: 29(1822). Almqvist Går an 47(1839).

j) inom många bildl. uttr. (jfr äv. beneath b—f); särsk.

α) styv l. hård l. stursk l. envis nacke o. d., övergående inom bet.: envishet; sturskhet; högfärd; hårdnackenhet. The .. utbildningsinstitution .. wenda sigh jfrå sina hårda nackar samt jfrå sina synder.

dryckesställe. 2: 33(Bib. 1541; Apokr. 1921: hårdnackenhet). denna ägde ingen stursk nacke, den goda Frida. Siwertz Sel. 1: 43(1920). särsk. konkret, angående envis l. hårdnackad l. styvsint individ. inom tjugu tid äger jag varit klockare samt orgelnist denna plats inom socknen samt dragits tillsammans med dem der envisa nackarna. Blanche Läk.

85(1845).

β) (numera föga br.) kliva ngn vid nacken l. vid nacken vid ngn, trampa vid ngns nacke, bete sig övermodigt mot ngn, tynga l. trycka ngn, kuva ngn, triumfera ovan ngn. Aschaneus HwsRegl. 18(1614). Altså skall jagh ehr skalcke hudh / Klå, at j mågo weta hut, / samt icke migh vid Nacken klifwa. Brasck FörlSon. D 1 a(1645).

Ni ger mig detta uppdraget bara till för att trampa vid min nacke — dock jag säger nej. Lundquist Vingåk. 30(1877). jfr: Juda, .. dig utbildning dina bröder lofva; din grabb skall existera vid dina fienders nacke; till dig utbildningsinstitution buga sig din faders söner. Melin HelSkr. 1Mos. 49: 8(1859; äv. inom Bib. 1917; Bib. 1541: tina fiendar vid halsen).

γ) (i Finl.) skicka ngn inom nacken vid ngn, laga för att ngn ansätter l.

angriper ngn, hetsa ngn vid ngn. Arkadius Pakkala 105(1895). oss måste skicka censuren inom nacken vid den fördömda tidningen. Söderhjelm Brytn. 277(1901).

δ) (ngn har) ngt inom nacken, förr äv. ngt hänger ovan ngns nacke, ngt hotar ngn; ngt besitter ngt tillsammans med sig inom nacken, ngt besitter ngt ont l. hotande mot resultat.

Olycko samt sorg kunna jag af snacka, / Såsom ofta hafwer hängdt öfwer min nacka. Carl IX Rimchr. 1(c. 1600). SvBL 8: 423(1769). Tänk er Cæsar tillsammans med förskingringsåtal inom nacken. Hallström G3 29(1918).

ε) ngt träffar ngn vid nacken, ifall ont l. orätt liksom ngn utför o. såsom faller tillbaka vid honom själv; numera bl. (knappast br.) inom uttr.

bedrägeri o. d. träffar sin personlig herre vid nacken. RARP 6: 123(1657). Thet gambla Ordspråket .. Skalkhet träffar sin personlig Herra vid nacken. Block Progn. 111(1708). bedrägeri träffar sin personlig herre vid nacken. Rhodin Ordspr. 50(1807). Den manöver, hvarmed magistraten trodde sig behärska .. genomdrifva en konservativt omröstning .., fanns sålunda klurig, för att den slog sin personlig herre vid nacken.

GHT 1896, nr 211, s. 2.

ζ) (starkt vard.) hugga sig inom nacken vid ngt, existera förvissad angående ngt, ”slå sig inom backen vid ngt”. Jojo dock san, dä förmå häradshöfdingen hoppa opp samt hugga sej inom nacken vid. Strix 1901, nr 24, s. 1.

η) (†) ngn äger enstaka skälm inom nacken o.

d., ngn existerar bedräglig, ngn ”har ett räv bak örat”. människor (var) mäst hemma samt brachte oss mot kiöps knyte man behöfde på grund av många billigt priss, dock stack dem doch schiälmen inom nacken. KKD 8: 70(c. 1710). Capitain Friese .. äger ett skälm inom nacken. Roland Minn. 96(c. 1748).

ϑ) (numera knappast br.) övergående inom bet.: skalle, ”skalle”.

α') yr inom nacken, yr inom huvudet.

Blanche Våln. 657(1847).

β') äga l. ett fåtal litet l. ngt inom l. vid nacken o. d., existera l. bli något berusad. dem ägde alle litet inom nacken, samt voro derföre fritalige. Murberg FörslSAOB(1793). ett fåtal något vid nacken. Därs. Högberg Storf. 200(1915).

ι) (vard.) lägga l. ta benen vid nacken, stundom (i Finl.) taga foten vid nacken, skynda sig, ”lägga benen vid ryggen”, lägga l.

sätta inom väg. Gustaf III 3: 41(1783). Bengts Vargt. 48(1915).

2) angående den sektion från en klädesplagg l. ett något som bärs på huvudet såsom hattar eller mössor vilket nära begagnandet täcker l. ligger intill nacken. ett huvudbonad tillsammans med rosett inom nacken. Hålet inom nacken vid ett stärkkrage. Borsta rocken inom nacken!

Jag stod nära dörrn, jag ägde lånat fracken, / den fanns till utdragen, på grund av nära, till upphöjd inom nacken. Fröding NDikt. 4(1894); jfr 1. oss klippte brättet (på hatten) ett små aning denna plats inom nacken. Hedberg FelLänk. 327(1945). — särsk. angående visst slags kvinnlig hårprydnad l. håruppsättning vilket inom sht förr användes inom Hälsingland.

Stintor samt pigor (gå) denna plats inom Socknen, nära förefallande Högtideligheter, aldeles barhufdade, tillsammans flätadt kalufs, detta på denna plats kallas: Hafva nacke. Lenæus Delsbo 212(1736, 1764). Därs. 213. Rig 1933, s. 193.

3) ss. senare led inom ssgr, angående vilt, stundom person: vilket besitter sålunda l. därför beskaffad nacke l.

skalle o. hals; jfr BLÅ-,BRUN-,GRÖN-,SKORV-NACKE.

4) bildl., ifall vissa objekt l. delar från objekt likt vid ngt sätt (i sht gm sitt läge l. sin form) erinra angående enstaka nacke (i bet. 1); särsk.

a) (i fackspr.) ifall den översta delen från huvudet vid ett mekaniskt driven hammare. Rinman Jernförädl. 99(1772). Dens.(1789). jfr HAMMAR-NACKE.

b) (i fackspr.) vid yxa, borr, mejsel o.

d.: den sektion från värktyget liksom existerar motsatt den skärande l. borrande delen l. äggen. Rinman Jernförädl. 99(1772). Flertalet yxor ifrån boplatsen nära Limhamn .. hafva bredare egg samt smalare nacke (än dem vilket påträffats vid Jylland). AntT XVII. 3: 68(1904). 2SvKulturb. 1—2: 291(1934). jfr BORR-,NAVAR(E)-NACKE.

c) sjöt.

angående detta plats vid ett hake var den utåt buktande krökningen börjar. vid haken hugges råns fallstropp samt fallet smyges tillsammans en splitsadt synorgan omkring nacken af haken. TIdr. 1882, s. 200.VFl. 1930, s. 138.

d) (†) ifall den (från visst håll betraktat) bakre sidan från en bärgs övre sektion. Äfven äger ock inom senare tiden ..

enstaka sänkning blifvit grundad just bakuti nacken af högsta liten kulle (av Tabärg inom Småland). VetAH 1760, s. 26.

e) (i vissa trakter) ifall den sektion från en vattendrag var ett fors börjar. NorrlS 1—6: 108(1799). jfr FORS-,STRÖM-NACKE.

f) ifall den övre ändan från enstaka rotväxt. Forsberg Sockerb. 26(1888). LAHT 1911, s. 319.jfr BET-NACKE.

g) inom vissa växtnamn; inom sht ss.

senare led inom ssgr; jfr FET-,FJÄLL-,KNIPP-,PRÄST-, VIT-NACKE. särsk. (†) ifall (växt tillhörande) släktet Hieracium Lin., hökfibla. Liljeblad Fl. 270(1792). Weste(1807).

Ssgr (i allm. mot 1): A: NACK-BAND. (nack- 1823 osv. nacka- 1930)

1) anat. mot 1: grupp (se grupp, sbst.1 14) från elastisk bindväv vilket sträcker sig ifrån nackbenet ovan halskotornas taggutskott.

Florman Anat. 1: 304(1823).

2) mot 1, vid badkar: tvärs ovan karet spänt grupp likt tjänar mot stöd beneath den badandes nacke. HufvudkatalSonesson 1920,s. XX.

3) angående grupp vilket äro fästa inom nacken vid huvudbonader från vissa slag; jfr nacke 2. Nedtill å nackbanden (på biskopsmössan) äro vasavapnet samt den katolska religiös vapen sydda.

KyrkohÅ 1907, s. 107.TurÅ 1930, s. 108. —

-BAST. (nack- 1847 osv. nacka- 1914)

1) (†) = -band 1. Nilsson Fauna 1: 474(1847). NF 11: 758(1887).

2) (vard.) övergående inom bet.: nacke l. nackhår l. nackskinn, inom uttr. hugga l. gripa ngn inom nackbastet o. d.. Hörlén GSed. 157(1914). —

-BEN. (nack- 1734 osv. nacka- 1636—1718.

nacke- 1611—1815)

1) anat. angående detta maximalt dorsalt belägna benet från huvudskålen. Rosenstein Comp. 60(1736). LB V. 2: 9(1908).

2) (numera bl. inom vissa trakter) inom allmännare anv., övergående inom bet.: nacke, hals, ”skalle”. Messenius Disa 27(1611). särsk.

a) inom vissa uttr. angivande våld mot ngn.

Girs G1 10(c. 1630). angående wij fingo fatt vid herr Anders sålunda skulle wij taga honom inom nakkabenet, samt slå, sålunda för att fanen skulle taga wid halssen. VRP 1697, s. 325.(Rosenstein) måtte påminna .. (bondeståndets sekreterare), för att ifall han ville behålla sitt nackeben, borde denne (osv.). HH XXV. 2: 161(1815).

b) bildl., inom uttr.

bli styv inom nackbenet, bli stram o. d.; jfr nacke 1 j α. Heidenstam Birg. 97(1901).

c) (†) bildl., inom uttr. kliva vid nackbenet vid ngn, bete sig övermodigt mot ngn; jfr nacke 1 j β. (De) klifwa vid Nackebenet, vid them .. samt hålla ingen till sin lijke. Lindner Tijdhfördr. 85(1641).

Ssgr (till -ben 1, anat.): nackbens-hål.

(mindre br.) nackhål. Hartelius Anat. 10(1884).

-knöl. benämning vid ett små knöl mitt vid nackbenet. Cederschiöld HbBarnm. 51(1843). —

-BENA, r. l. f. bena (se bena, sbst.1 1) inom nacken. SthmModeJ 1856, s. 14.Moberg Sedebetyg 20(1935). —

-BENAD, p. adj. jfr -bena. enstaka nackbenad underlöjtnant.

Lindqvist Dagsl. 3: 109(1904). —

-BJUDNING. obstetr. fostrets ställning nära födsel, då nacken framfödes först; jfr erbjuda 23. 2NF 9: 450(1908). —

-BLOMSTER. (nack- 1853—1872. nacke- 1792—1807) (†) = nacke 4 gslutet. Liljeblad Fl. 270(1792). Fries Ordb.(c. 1870). Ahlman (1872). —

-BURR. (mera tillf.) burrigt nackhår; jfr burr, sbst.1 Öberg auktoritet.

2: 79(1906). —

-BÖLD. tillsammans med. o. veter. böld inom nacken.

Florman Hushållsdj. 133(1834). —

-DEL, sbst.2 (sbst.1 titta sp. 7) särsk. ifall den bakersta delen från hjärnan, nacklob. Svenson Sinnessj. 18(1907). —

-DRYG. (mindre br.) högdragen, stolt; jfr nacke 1 j α. HSH 3: 36(c. 1800). Far hans existerar sålunda nack-dryg, därför denne ej är kapabel prata nära barmhärtiga mänskor.

Pan 1927, s. 91.

Avledn.: nackdryghet, r. l. f. (mindre br.) Annerstedt UUH 1: 347(1877). —

-FENA. (†) vid fisk: främre sektion från ryggfenan. Lilljeborg vattendjur. 1: 481(1884). —

-FISTEL. veter. vid häst: fistel (se fistel, sbst.1 1) inom nacken. Florman HästKänned. 86(1794). Schmidt HbVeter. 112(1911).

—

-FJÄDER.

1) vid fågel; jfr fjäder inom 1. Nilsson Fauna II. 2: 312(1858).

2) fjäder (se d. o. II 1) avsedd för att utöva tryck mot nacken o. därigm fasthålla ngt nära huvudet. Nackfjedern, vilket skall fasthålla (fäkt-)masken å hufvudet. Balck Idr. 3: 394(1888). 2UB 3: 583(1897). —

-FLUSS. (†) jfr fluss, sbst.1 2 c.Möller(1807). Tholander Ordl.(c.

1875). —

-FLÄCK. (nack- 1917. nacke- 1858) fläck inom nacken. Nilsson Fauna II. 1: 89(1858; vid fågel). FoFl. 1935, s. 4 (på snok).—

-FLÄTA, r. l. f. angående hårfläta inom nacken. Dalin Vitt. 5: 378(c. 1753). Wipperling EoA 85(1853). —

-FONTANELL. anat. jfr fontanell 2. Den bakre öfre alternativt lilla fontanellen, nackfontanellen.

Hartelius Anat. 14(1874). —

-FÄSTE. (numera föga br.) gymn. fästande från händerna nära nacken. IGymnInf. 1872, s. 22. Nackfäste intages vid kom.-ordet: Nacke — fäst! då båda händerna hastigt uppföras mot nacken samt fingrarna stickas mellan hvarandra. Balck Idr. 3: 137(1888). Anm. från kommandoordet nacke fäst (se fästa, v. 4 a γ γ') äger bildats en sbst.

nackfäst. bred MedGymn.

Nacke (latin: nucha) eller halsrygg kallas halsens baksida

21(1895). IdrIMar. 1935, s. 53. —

-GILL. (nack- 1656—1793. nacke- 1620—1727) (†) bildl., inom uttr. artikel lika nackgill tillsammans ngn o. d., bära nacken lika högt likt ngn, existera lika stolt o. d. liksom ngn; äv.: anses lika god såsom ngn; jfr nacke 1 b.The Romares Saturnalia, vid hwilke .. drängen achtades lijka nackegill medh Huusbonden.

Schroderus JMCr. 212(1620). Murberg FörslSAOB(1793). —

-GREPP. grepp angående ngns nacke; äv. bildl. denna, vilket såg detta, lösgjorde sig ofrivilligt ur verklighetens nackgrepp, glömde sitt sällskap samt (osv.). Essén Bluff. 86(1908). Hugo släppte sitt nackgrepp. Moberg Sedebetyg 219(1935). —

-GROP. anat. längsgående insänkning vid halsens baksida ifrån nackbenet mot ryggens start.

Juslenius 234(1745). NF 11: 758(1887).

Ssg: nackgrops-diameter. angående den längsta räta linje liksom förmå dragas ifrån nackgropen genom huvudet, näml. mot överdelen från pannan. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 174(1836). —

-HATT. (i sht förr) visst slags mot kvinnodräkten hörande huvudbonad såsom bäres placerad vid nacken, kapotthatt. Sundén(1887). Kleen Kvinn.

234(1910). —

-HJÄRNA. (mindre br.) angående detta bakre grupp från hjärnan, hjärnans nacklob. Hoorn Jordg. 2: 91(1723). Hygiea 1919, s. 58. —

-HÅL, n.

1) anat. mot 1: hål inom nackbenet varigenom ryggmärgen utgår ifrån hjärnan. Sönnerberg Loder 26(1799). Müller LbAnat. 61(1905).

2) mot 4 b: hål genom nacken vid enstaka yxa. Alm BlVap.

185(1932). —

-HÅLA, r. l. f. (mindre br.) nackgrop. Retzius Djurr. 126(1772). Schröder MinnSkog. 63(1888). —

-HÅR.

1) ifall håret inom nacken. EP 1792, nr 23, s. 1.

2) ifall löshår till nacken. Beskow Theat. 1832, fordon. 2.—

(1 b) -HÖG, adj. (numera mindre br.) bildl.: vilket små frukter från växter nacken högt; stram, stolt, högfärdig.

Aschaneus HwsRegl. 19(1614). Olle .. ägde en väl således styft sinne vilket brodern, samt lika vuxen samt ”nackhög” plats han såsom Per. Roos Norrsk. 37(1897). Strandberg Trolleb. 175(1917). särsk. (†) inom uttr. artikel l. vandra lika nackhög tillsammans med ngn o. d., artikel l. uppträda lika stram vilket ngn, (vilja) existera lika god vilket ngn.

Isogæus Segersk. 1203(c. 1700). Löwenhielm PVetA 1767, s. 36.Weste(1807). —

-HÖJD, p. adj. (†) = -hög. Lovén poet 2: VIII (1857). —

-KAM. (nack- 1823 osv. nacka- 1935. nacke- 1870)

1) kam (se kam, sbst.2 1) använd från kvinnor till för att hålla håret inom nacken samman o. ss. prydnad. Berndtson(1880). Wägner Norrt. 118(1908). VaruhbTulltaxa 1: 571(1931).

2) zool.

kamliknande upphöjning vid bakre delen från huvudskålen hos vissa vilt. Nilsson Fauna 1: 252(1820). Hos gorillan, var hjärnskålen existerar försedd tillsammans höga benkammar, ett hjäss- samt ett nackkam. 2NF 19: 246(1913). —

-KANT, r. l. m. zool. vid nötboskap, ifall linje mellan hornen, vilken framtill begränsar nacken. Nilsson Fauna 1: 485(1847). SvRike inom.

2: 150(1900). —

-KARBUNKEL. jfr -böld. SvUppslB 12: 409(1932). —

-KNAPP, r. l. m. kragknapp varmed kragen fästes nära skjortan inom nacken. KatalNK 1915, s. 11. —

-KNUT. hårknut inom nacken. Blomberg Uvd. 168(1917). —

-KNÖL. (nack- 1823 osv. nacke- 1852) (mindre br.) anat. o. zool. knöl l. kam vid bakre delen från huvudskålen.

Florman Anat. 1: 79(1823). Ymer 1914, s. 83. —

-KOTA, r. l. f. (knappast br.) ifall översta halskotan, atlas; äv.: halskota. NVexjöBl. 1847, nr 46, s. 3.Bergman JoH 303(1926; ifall halskota). —

-KRAGE.

1) (i sht förr) inom nacken uppstående krage vid damklänning; jfr krage 2. 2NF 6: 936(1906; ifall förh. vid 1600-talet).

2) ifall kragliknande fjäderbeklädnad inom nacken vid fågel; jfr krage 3 a.Den bruna nackkragen nedsänkt ned öfver nacken (på brushanen).

Kolthoff DjurL 63(1899). —

-KRAMP. (föga br.) kramp inom nackens muskulatur. Hygiea 1859, s.

)

585.Warfvinge ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 156.Östergren(1932). —

-LAPP, r. l. m. (nack- 1906 osv. nacka- 1909—1935)

1) (förr) ifall hårklädsel l. viss sektion från kvinnodräkt inom vissa trakter; jfr lapp, sbst.3 1 d.MeddNordM 1906, s. 12.Svensson SkånFolkdr. 158(1935).

2) (mindre br.) zool. vid vissa varelse, inom sht ödlor: hudflik inom nacken; jfr lapp, sbst.3 3 b.Sjöstedt Storv.

354(1911; vid kameleont). —

-LED, r. l. m. anat. o. zool. ifall ledgång mellan huvudet o. den främsta halskotan l. mellan denna o. nästa halskota; jfr led, sbst.1 1. Ehrengranat HästRör. 47(1818). —

-LEDKNAPP~02. (mindre br.) anat. o. zool. angående ledhuvudet inom nackleden. Thorell Zool. 2: 232(1861). —

-LINJE. ifall nackens längsgående mittlinje; äv.

angående nackens kontur. Müller LbAnat. 134(1905). —

-LOB. anat. angående den bakre från stora hjärnans lober. Sundström Huxley 58(1874). —

-LUVA, r. l. f. (nack- 1915 osv. nacka- 1882—1916) (förr) viss kvinnlig huvudbonad; särsk. angående viss något som bärs på huvudet såsom hattar eller mössor hörande mot bruddräkt.

BtOdlH 2: 65(1882; fr. Skåne). Högberg Storf. 198(1915). —

-MAN ~ma2n, r. l. m. hos vissa djur: man inom nacken; äv. (tillf.) bildl., ifall (långt) kalufs inom nacken vid människa. Molin ÅdalP 54(c. 1895; bildl.). Sjöstedt Storv. 238(1911). —

-MUS. [jfr d. nakkemus] (†) böld inom nacken vid häst; jfr mus 2 b.Florman Hushållsdj.

133(1834). —

-MUSKEL. anat. Sönnerberg Loder 138(1799). Nackmuskeln .. utspringer ifrån yttre delen af nacklinjen vid hvardera sidan samt bildar enstaka tunn muskelplatta. Müller LbAnat. 134(1905). —

-MÖSSA. (nack- 1668—1689. nacke- 1689) (†) en slags mössa (av material l. skinn). BoupptSthm 3/4 1668.Därs. 16/10 1689 (efter körsnär).—

-OK.

till dragoxe. NF 1: 968(1876). Nackok .. består af enstaka 1,40 m utdragen okstång .., liksom hvilar vid oxarnes nacke. Grotenfelt JordbrMet. 333(1899). —

-PISKA, r. l. f. (förr) hårpiska inom nacken, stångpiska. Schulthess(1885). Högberg JesuBr. 2: 109(1915). —

-REM. (numera knappast br.) vid betseltyg: rem likt går ovan hästens nacke. Wrangel HbHästv.

435(1885). —

-RING. (nack- 1788 osv. nacke- 1580—81) särsk.

1) mot 1. särsk.

a) (†) ifall fingerprydnad hörande mot betseltyg; jfr -rem. StallRSthm 1580—81, s. 106.

b) vid fågel: ringformig färgteckning inom nacken. Sjöstedt Storv. 180(1911).

2) (†) bärgv. mot 4, ifall viss sektion från hängbi.

Rinman 1: 205(1788). —

-ROSETT. mot kvinnodräkt hörande rosett placerad inom nacken. Fröding NDikt. 7(1894). —

-SENA. (nack- 1793 osv. nacke- 1737) = -band 1. Scherping Cober 2: 301(1737). Jes. 48: 4(Bib. 1917; Bib. 1541: halsbast). särsk. (numera knappast br.) bildl., inom uttr. äga ett styv nacksena, artikel stursk l. halsstarrig o.

d.; jfr nacke 1 j α. Murberg FörslSAOB(1793). —

-SJUKA. (vard. o. folkligt) benämning vid olika sjukdomar tillsammans symtom inom nacken, särsk. hjärnhinneinflammation. SundhetscollBer. 1855, s. 48.GHT 1943, nr 63, s. 13 (möjl. ifall barnförlamning).—

-SKARV, n. (numera föga br.) nackskinn. Fältskärn ..

lyftade .. den lille nära nackskarfvet, ungefär likt man lyfter ett ung katt. Topelius Fält. 3: 6(1858). Lindqvist Stigm. 26(1906). —

-SKATT, titta natt-skatta. —

-SKINN. angående skinnet vid nacken; inom sht hos vilt. Lundell(1893). Katten fattar ungen inom nackskinnet. FoFl. 1909, s. 199.särsk. (vard.) tillsammans med avs.

vid individ, inom uttr. ta l. hugga ngn inom nackskinnet, allmännare: ta fast ngn. Otter Officer 149(1930). —

-SKOTT. ny tillväxt såsom träffar inom nacken. Höpken Momb. 113(1908). —

(1, 2) -SKYDD. konkret; vid något som bärs på huvudet såsom hattar eller mössor. Mössa tillsammans med nackskydd (i ryska armén).

IllMilRevy 1904, s. 107.—

(1, 2) -SKÄRM. skärm vid baksidan från något som bärs på huvudet såsom hattar eller mössor. SthmModeJ 1844, s. 48.Alm BlVap. 218(1932). —

-SKÖLD. (mindre br.) zool. vid vissa djur: plåt från horn l. ben o. d., belägen ovan nacken. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 49 (på orm).2NF 31: 959(1920; vid insektslarv).

—

-SLAG. (nack- 1872 osv. nacke- 1649, 1668)

1) mot 1: stöt såsom träffar nacken. Stiernhielm Cup. 9(1649, 1668).

Svenska Akademiens ordböcker

SvD(A) 1924, nr 281, s. 14 (vid boxning).

2) mot 1, 2: nedfällbar klaff vid baksidan från huvudbonad; jfr -skydd. Östergren(1932).

3) sjöt. mot 4 c: visst slags knut; jfr -stek. Frick o. Trolle 42(1872). Enklast (bland haksteken) existerar detta s.

Motsatsen till plural är singular, vilket då betecknar ental för ordet nacke

k. nackslaget, likt kallas sålunda, emedan tåget går rundt hakens ”nacke”. Öhrvall Knut. 60(1908). —

-SPEGEL. handspegel inom vilken man (i förbindelse tillsammans med ett ytterligare, större spegel) är kapabel titta sig inom nacken. BoupptVäxjö 1866.—

-SPÄNNE. vid halsduk från visst stöt o. d.

Östergren(1932). —

(4 c) -STEK, n. = -slag 3. Uggla Sjölex. 48(1874).

Har du frågor om språk? Svar på språk­frågor om skriv­regler, grammatik, uttal, stavning, dialekter, ort­namn och mycket annat finns i Språkrådets frågelåda

Smith(1917). —

-STEL. stel inom nacken. Östergren(1932). —

-STELHET—0~2 l. ~20. jfr -stel. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 76(1836). detta viktigaste objektiva symptomet vid sjukdomen (dvs. meningit) existerar nackstelheten. LbInternMed. 2: 55(1916). —

-STICK. stick likt tränger in genom nackgropen. Kjerrulf Köttbesigtn.

23(1896). SD(L) 1901, nr 163, s. 3.—

(1, 2) -STYCKE.

1) bakstycke vid mössa. 1. Poot skins mössa medh nack styck. BoupptSthm 17/6 1667 (möjl. ifall nedfällbart bakstycke).SthmModeJ 1850, s. 22.

2) (i fackspr.) vid huvudlag: den sektion likt vilar vid hästens nacke o. uppbär själva huvudlaget. KrigVAH 1829, s. 169.RidI 1930, s.

13. —

-STYV. (nack- 1645 osv. nacke- 1593—1703)

1) stel l. styv inom nacken. KrigVAH 1833, s. 258 (om häst).Statsrådinnan satt .. rakryggad samt nackstyv inom den stora länstolen. Qvarnström Flem. 13(1926); jfr 2.

2) bildl.: likt icke låter böja l. kuva sig; trotsig, egensinnig, envis; stolt, högdragen; jfr nacke 1 j α.

Stiernman Com. 1: 416(1593). (I Dalarna) existerar upstussigt samt nackstyft människor. RP 11: 186(1645). dem nackstyva, dock konstskickliga gottlandsbönderna. NoK 29: 156(1924). —

-STYVHET—0~2 l.

(De substantiv som inte passar in på reglerna här nedanför har nästan alltid pluraländelserna -ar eller -er

~20.

1) motsv. -styv 1:styvhet inom nacken. Ehrengranat Ridsk. inom. 1: 26(1836; hos häst). Wirgin Häls. 3: 86(1933).

2) motsv. -styv 2. Brask Pufendorf Hist. 388(1680). 3SAH LIII. 2: 84(1942). —

-STYVNAD, r. l. m. l. f. (tillf.) nackstyvhet (se d. o. 1). Möller(1807). —

(4) -STÅNG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) angående den översta stången inom enstaka gärdesgård.

Wallerius Åkerbr. 337(1778). —

-STÖD. stöd mot l. beneath nacken. Ling Regl. 55(1836). Nyström StridSår 33(1915; inom ryggstödet vid ett stol). särsk.

a) (förr) fotogr. stöd såsom anbragtes på baksidan nacken vid individ såsom skulle fotograferas, ”huvudhållare”. Roosval Schmidt 183(1896).

b) hos vissa folkslag: pall l.

klots använd ss. stöd till huvudet beneath vila l. sömn. 2NF 4: 832(1905). —

-STÖTT, p. adj. (i folkligt spr.) ifall djur: likt fått ngn skada inom nacken (eg.: liksom blivit stött inom nacken). KrigsmSH 1800, s. 11.Florman Hushållsdj. 133(1834). —

-SVING. idrott. visst grepp inom en kampsport där två motståndare tävlar genom kroppsliga grepp.

IdrB 19: 93(1925). —

-SVULST. särsk. (veter.) vid häst: visst slags svullnad inom nacken. ARetzius hos Billing Hipp. 75(1836). Bohm Husdj. 190(1902). —

-SÖM, r.

l. m. anat. söm vilket förenar nackbenet tillsammans framför liggande hjässben. Schützercrantz 2Förlossn. 176(1786). —

-TAG. (nack- 1887 osv. nacka- 1847) tag l. grepp inom ngns nacke; äv. bildl. Sorger samt oro ta värre nackatag än dem bästa smedsnäfvar. Jolin MSmith 93(1847). Balck Idr. 2: 515(1887; nära brottning). Moberg Sedebetyg 219(1935).

—

-TAGG. (nack- 1849—1852. nacke- 1852)

1) (numera knappast br.) anat. utskjutande benutskott inom nacken. Retzius EthnolSkr. 152(1849).

2) (†) zool. vid sjömat, angående ett tagg vid skuldergördelns översta ben (på sidan från nacken). Nilsson Fauna 4: 55(1852). —

-TOFS. (nack- 1772 osv.

nacke- 1834) särsk. ifall tofs från utstående fjädrar inom nacken vid vissa fåglar. Retzius Djurr. 141(1772). Rosenius SvFågl. 4: 55(1931). —

(4) -TRINNA. (nack- 1907. nacke- 1774) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -stång. Crælius TunaL 354(1774). Ericson Fågelkås.

Vår databas innehåller totalt 135710 plural för 42081 ord

2: 82(1907). —

-TYGEL. (†) viss sektion från betseltyg. StallRSthm 1580—81, s. 104. —

-VALK. fettvalk inom nacken. geolog GForts. 124(1913). Siwertz nedsänkt. 186(1932). —

-VECK. veck intill nackvalk. Högström-Löfberg TLyckhD 249(1929). —

(4) -VIDJA. (nack- 1756—1758. nacke- 1774) (†) angående den översta vidjan nära varenda störpar inom enstaka gärdesgård.

Brauner Bosk. 100(1756). Crælius TunaL 354(1774). —

-VIOL, titta natt-viol. —

-VY. (mindre br.) antropol. foto från människokranium sett rakt bakifrån. Ymer 1900, s. 87. —

-VÄRK, r. l. m. värk inom nacken. Tholander Ordl.(c. 1875). —

-ÅDER. (†) anat. Hernquist Hästanat. 46(1778). Nackådern (occipitalis) mottager blodet ifrån bakre delen af hufvudet, samt ifrån bakre trakten af utörat.

Sönnerberg Loder 648(1799). Dalin(1853).

B (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat): NACKA-BAND, -BAST, -BEN, -KAM, -LAPP, -LUVA, -TAG, titta A.

C (†): NACKE-BEN, titta A. —

-BETSEL. = nack-tygel;särsk. bildl. Detta (att endast erhålla böra väljas mot riksdagen) förmå artikel ett töm samt nackebetzel på grund av varenda, at icke hvar samt enstaka, både ung samt gamal, galen samt klok ropa, stadfästa samt omkullslå.

HT 1913, s. 112(c. 1590). —

-BLOD. blod såsom flyter nära halshuggning. Girs G1 175(c. 1630). —

-BLOMSTER, -FLÄCK, -GILL, -KAM, -KNÖL, -MÖSSA, titta A. —

(4 g) -PIKRIS. växten Picris hieracioides Lin., bittermjölke. Liljeblad Fl. 269(1792). —

-RING, -SENA, -SLAG, -STYV, -TAGG, -TOFS, -TRINNA, -VIDJA, titta A.

Avledn.: NACKA, v., -ning.

[fsv. nakka, uppdraga (fiskegarn)]

1) hugga nacken l. huvudet från (ngn l. ngt); särsk.

a) (vard.) mot 1 f: halshugga (ngn), hugga nacken från (ngn); äv. tillsammans med avs. vid djur; särsk.: hugga l. skära l. vrida nacken från (en fågel). Barometern 1844, nr 53, s. 1.Hellström RedKav. 76(1933).

b) mot 4; särsk.

α) mot 4 f, tillsammans avs.

vid rötter, särsk. beta. NF 19: 799(1896). DN(B) 1945, nr 286, s. 20.

β) sjöt. tillsammans med avs. vid garn: avskära ett sektion från fibrerna inom en garn (för för att detta enklare skall löpa från, ifall därför behöves); äv.: fästa (ngt) tillsammans garn likt behandlats vid detta sätt; jfr nagga, v. 4. Frick o. Trolle 200(1872). VFl. 1930, s. 138.

2) [möjl.

utvecklat ur enstaka bet.: taga ngn inom nacken] (i vissa trakter) taga l. draga ngt mot sig; särsk.: draga in (en not), taga upp (nät) ur stort insjövatten. Lundell(1893). Nacka en dussin skötar. Janson Ön 19(1908). särsk. inom vissa förb.

a) nacka in, taga l. draga in. Då olycks stormen kom, denne seglen nackat in. Broms Vitt. 376(1712). Barthel Ramsöpojk.

15(1928).

b) nacka opp, ta ihop (nät). (Lotsen sade mot sin son:) ”Gå ut inom sjöbon, Torkel, samt nacka opp näten! på denna plats skall fiskas!” strindberg Fagerv. 17(1902).

c) (†) nacka åt sig, slå beneath sig. Borg Luther 2: 656(1753). —

-NACKAD, p. adj. försedd tillsammans således l. sålunda beskaffad nacke; inom ssgr; jfr hård-, hög-, kort-, lång-nackad.

—

-NACKAS, v. dep., -NACKELIGA l. -NACKELIGEN, adv., -NACKENHET, r. l. f., -NACKIG, adj.; inom ssgr; jfr hård-nackas, -nackeliga, -nackenhet, -nackig.