skiapp.pages.dev






Vilken färg har sirius stjärnan

Sirius

För andra betydelser, titta Sirius (olika betydelser).
Sirius A/B

Sirius position (vid pilen)

Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildStora hunden
Rektascension06t 45m 08,917s[1]
Deklination-16° 42′ 58,02″[1]
Skenbar magnitud ()-1,47 / 8,44[2]
Stjärntyp
SpektraltypA1 Va[3] / DA2[2]
U–B-0,05[4]/-1,04[5]
B–V0,00[4]/-0,03[5]
VariabeltypNej
Astrometri
Radialhastighet ()-5,50[6]km/s
Egenrörelse (µ)RA: -546,01[7] mas/år
Dek.: -1 223,07[7] mas/år
Parallax ()379,21 ± 1,58[7]
Avstånd8,60 ± 0,04 lå (2,64 ± 0,01 pc)
Absolut magnitud ()+1,42[8] / +11,18[5]
Detaljer
Massa2,063 ± 0,04 / 1,018 ± 0,011[9] M☉
Radie1,711[10] / 0,0084[11] R☉
Luminositet25,4[10] / 0,056[12] L☉
Temperatur9 940[13] /25 000 ± 200[10] K
Metallicitet0,50[14] dex
Ålder237 – 247 / 228+10-8[9] miljoner år
Andra beteckningar
α Canis Majoris, 9 Canis Majoris, HD 48915, HR 2491, BD -16°1591, Gl 119-052, GCTP 1577.00 A/B, GJ 244 A/B, LHS 219, ADS 5423, LTT 2638, HIP 32349.

Sirius alternativt Alfa Canis Majoris (α Canis Majoris, kortat Alfa CMa, α CMa), vilket existerar stjärnans Bayer-beteckning, även känd liksom hundstjärnan, existerar huvudstjärnan inom stjärnbildenStora hunden.

ifrån jorden sett existerar Sirius den klarast briljant himlakroppen (bortsett ifrån solen). Sirius ligger 8,6 ljusår ifrån solen samt existerar därmed ett från dem stjärnor likt ligger närmast jorden.[15]

Friedrich Wilhelm Bessel fastslog 1841 efter upptäckten från Sirius skenbara "vaggning" för att Sirius måste äga ett ännu ej upptäckt kompanjon.

Denna upptäcktes 1862 från Alvan Graham Clark.[16] Stjärnorna ligger vid en avstånd från 20 AE ifrån varandra samt utför en varv kring varandra vid 50 tid. Den mindre himlakroppen, Sirius B, existerar ett ljus dvärg.

Allmänt

[redigera | redigera wikitext]

Sirius existerar den starkast briljant himlakroppen vid stjärnhimlen, mer än dubbelt sålunda kraftfull liksom den näst ljusaste, Canopus.[17] Den existerar dock ej lika ljus liksom venus alternativt Jupiter.[18] Sirius existerar märkbart ifrån inom princip varenda bebodda delar från jorden, detta existerar bara ifrån platser belägna vid 73 grader nordlig bredd alternativt nordligare vilket himlakroppen ej förmå ses.[19] Utgår man ifrån stjärnbilden orion existerar detta enkel för att lokalisera Sirius, genom för att förlänga Orions bälte mot sydost sålunda hittar man himlakroppen.

Sirius bildar tillsammans tillsammans Betelgeuse samt Procyon asterismen Vintertriangeln.[20]

Historia samt religion

[redigera | redigera wikitext]

Sirius äger spelat enstaka avgörande roll på grund av flera kulturer.

Nu på vintern uppmärksamma många en ljus stjärna på kvällshimlen

Sålunda baserade sig den egyptiska kalendern vid Sirius heliakiska uppgång, detta inledande datum vid året då den åter steg ovan horisonten.[21] Vissa tror för att himlakroppen identifierades tillsammans Osiris.[22] en flertal tempel plats ägnade åt Sirius. Sirius bör även äga dyrkats inom Hedeby beneath 900-talet, dock vid vilket sätt den dyrkades inom asatron finns detta inga källor likt förtäljer.

Baserat vid Osiris-teorin, skulle eventuellt himlakroppen identifierats tillsammans Oden, liksom anglo-saxerna eventuellt identifierade polstjärnan tillsammans Tyr, dock detta existerar bara spekulationer.[enligt vem?][källa behövs]

Egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Den mer ljus komponenten, betecknad Sirius A, existerar enstaka himlakropp inom huvudserien från spektraltyp tidig A, tillsammans enstaka uppskattad yttemperatur vid 9 940 K.[13] Följeslagaren, Sirius B, existerar enstaka himlakropp liksom redan besitter utvecklats genom huvudserien samt blir enstaka ljus dvärg samt plats enstaka gång den mer massiva från dem numeriskt värde stjärnorna.[23] Tidigt inom sin livscykel anses dem äga varit numeriskt värde blåaktigt vita stjärnor liksom kretsar kring varandra inom ett elliptisk väg eller spår tillsammans enstaka omloppsperiod vid 9,1 år.[23] Stjärnorna avger enstaka högre än förväntad nivå från infraröd strålning, i enlighet med mätning från IRAS rymdbaserade observatorium.

Detta förmå existera en indikator vid stoft inom konstellationen samt anses artikel något ovanligt på grund av ett dubbelstjärna.[24][25] Bilder ifrån Chandra X-ray Observatory visar för att Sirius B lyser starkare än sin mer ljus partner eftersom den existerar enstaka starkare källa mot röntgenstrålning.[26]

Sirius A

[redigera | redigera wikitext]

Sirius A äger enstaka massa vilket existerar ca dubbelt därför massiv liksom solens.[6][8][27] Stjärnans radie besitter uppmätts tillsammans med astronomisk interferometri, vilket ger ett uppskattad vinkeldiameter från 5,936 ± 0,016 mas.

Dess projicerade rotationshastighet existerar ett relativt nedsänkt alternativt 16 km/s,[28] vilket ej ger någon signifikant utplattning från dess skiva.[29] Detta existerar ett markerad skillnad mot den likvärdiga Vega likt roterar många snabbare alternativt 274 km/s, vilket ger ett utvidgning nära dess ekvator.[30] en svagt område runt en magnet där magnetiska krafter verkar besitter detekterats vid ytan från Sirius A.

[31]

Sirius B

[redigera | redigera wikitext]

Sirius B existerar ett från dem mer massiva vita dvärgarna liksom existerar kända, tillsammans med ett massa likt existerar drygt ett solmassa. Denna existerar koncentrerad inom enstaka volym såsom existerar ungefär lika tillsammans med jordens volym.[32] Dess aktuella yttemperatur existerar ca 25 200 K.[10] eftersom den ej besitter någon intern energikälla, kommer Sirius B efter grabb för att svalna, då den återstående energin utstrålas mot rymden sedan mer än numeriskt värde miljarder år.[33]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, 16 femte månaden i året 2019.

Noter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [ab] Fabricius, C.; Høg, E.; Makarov, V.

    V.; Mason, B. D.; Wycoff, G. L.; Urban, S. E. (2002). "The Tycho double star catalogue". Astronomy and Astrophysics. 384: 180. Bibcode:2002A&A...384..180F. doi:10.1051/0004-6361:20011822.

  2. ^ [ab] Holberg, J. B.; Oswalt, T. D.; Sion, E. M.; Barstow, M. A.; Burleigh, M. R. (2013). "Where are all the Sirius-like binary systems?".

    Monthly Notices of the Royal Astronomical kultur. 435 (3): 2077. arXiv:1307.8047. Bibcode:2013MNRAS.435.2077H. doi:10.1093/mnras/stt1433.

  3. ^Gray, R. O.; Corbally, C. J.; garnison, R. F.; McFadden, M T.; Robinson, P. E. (2003). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 Parsecs: The nordlig Sample.

    I." Astronomical Journal. 126 (4): 2048–2059. arXiv:astro-ph/0308182. Bibcode:2003AJ....126.2048G. doi:10.1086/378365.

  4. ^ [ab] Hoffleit, D.; Warren, Jr., W. H. (1991). "Entry for HR 2491". Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version). CDS. ID V/50.
  5. ^ [abc] McCook, G.

    P.; Sion, E. M. "Entry for WD 0642-166".

    Nedan följer en tabell med de 91 individuella stjärnor som syns ljusast på vår stjärnhimmel, mätt i synligt ljus

    A Catalogue of Spectroscopically Identified vit Dwarfs (August 2006 version). CDS. ID III/235A.)

  6. ^ [ab] Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.

    ISSN 1063-7737.

  7. ^ [abc] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  8. ^ [ab] Brosch, Noah (2008). "Modern optical measurements".

    Astrophysics and Space Science Library. Astrophysics and Space Science Library. 354: 89–117. doi:10.1007/978-1-4020-8319-8_5. ISBN 978-1-4020-8318-1. ISSN 0067-0057.

  9. ^ [ab] Bond, Howard E.; Schaefer, Gail H.; Gilliland, Ronald L.; Holberg, Jay B.; Mason, Brian D.; Lindenblad, Irving W.; Seitz-Mcleese, Miranda; Arnett, W.

    David; Demarque, Pierre; Spada, Federico; ung, Patrick A.; Barstow, Martin A.; Burleigh, Matthew R.; Gudehus, Donald (2017).

    Ju närmare en stjärna är, desto ljusstarkare ser den ut för oss

    "The Sirius struktur and Its Astrophysical Puzzles: Hubble Space Telescope and Ground-based Astrometry". The Astrophysical Journal. 840 (2): 70. arXiv:1703.10625. Bibcode:2017ApJ...840...70B. doi:10.3847/1538-4357/aa6af8.

  10. ^ [abcd] Liebert, J.; ung, P. A.; Arnett, D.; Holberg, J. B.; Williams, K. A. (2005).

    "The Age and Progenitor Mass of Sirius B". The Astrophysical Journal. 630 (1): L69–L72. arXiv:astro-ph/0507523. Bibcode:2005ApJ...630L..69L. doi:10.1086/462419.

  11. ^Holberg, J. B.; Barstow, M. A.; Bruhweiler, F. C.; Cruise, A. M.; Penny, A. J. (1998). "Sirius B: A New, More Accurate View". The Astrophysical Journal. 497 (2): 935–942. Bibcode:1998ApJ...497..935H. doi:10.1086/305489.
  12. ^Sweeney, M.

    A. (1976).

    Vi guidar dig till dess vackra färgsttrålande ljus

    "Cooling times, luminosity functions and progenitor masses of degenerate dwarfs". Astronomy and Astrophysics. 49: 375. Bibcode:1976A&A....49..375S.

  13. ^ [ab] Adelman, Saul J. (July 8–13, 2004). "The Physical Properties of normal A stars". Proceedings of the International Astronomical Union. Poprad, Slovakia: Cambridge University Press.

    pp. 1–11. Bibcode:2004IAUS..224....1A. doi:10.1017/S1743921304004314.

  14. ^Qiu, H. M.; Zhao, G.; Chen, Y. Q.; Li, Z. W. (2001). "The överflöd Patterns of Sirius and Vega". The Astrophysical Journal. 548 (2): 953–965. Bibcode:2001ApJ...548..953Q. doi:10.1086/319000.
  15. ^”THE 100 NEAREST STAR SYSTEMS”. 13 femte månaden i året 2012.

    Arkiverad ifrån originalet den 13 femte månaden i året 2012. https://web.archive.org/web/20120513202710/http://www.chara.gsu.edu/RECONS/TOP100.posted.htm. Läst 3 oktober 2018. 

  16. ^Flammarion, Camille (August 1877). ”The Companion of Sirius”. The Astronomical Register 15 (176): sid. 186–189. Bibcode: 1877AReg...15..186F. 
  17. ^B., Holberg, J. (2007). Sirius : brightest diamond in the night sky.

    Sirius – himlens ljusaste stjärna

    Springer. sid. 11. ISBN 9780387489414. OCLC187009033. https://www.worldcat.org/oclc/187009033. Läst 3 oktober 2018 

  18. ^”WebCite query result” (på engelska). www.webcitation.org. Arkiverad ifrån originalet den 12 april 2008. https://web.archive.org/web/20080412035437/http://eclipse.gsfc.nasa.gov/TYPE/mars2.html. Läst 3 oktober 2018. 
  19. ^B., Holberg, J. (2007). Sirius : brightest diamond in the night sky.

    Springer. sid. 82. ISBN 9780387489414.

    Sirius eller Alfa Canis Majoris (α Canis Majoris, förkortat Alfa CMa, α CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, även känd som hundstjärnan, är huvudstjärnan i stjärnbilden Stora hunden

    OCLC187009033. https://www.worldcat.org/oclc/187009033. Läst 3 oktober 2018 

  20. ^B., Holberg, J. (2007). Sirius : brightest diamond in the night sky. Springer. sid. 32. ISBN 9780387489414. OCLC187009033. https://www.worldcat.org/oclc/187009033. Läst 3 oktober 2018 
  21. ^Fred., Wendorf (2001). Holocene settlement of the Egyptian Sahara..

    Kluwer Academic/Plenum Publishers. sid. 500. ISBN 0306466120. OCLC47283252. https://www.worldcat.org/oclc/47283252. Läst 3 oktober 2018 

  22. ^Noah., Brosch, (2008). Sirius matters. Springer. sid. 21. ISBN 9781402083198. OCLC272306775. https://www.worldcat.org/oclc/272306775. Läst 3 oktober 2018 
  23. ^ [ab] Holberg 2007, p.

    214.

  24. ^"Sirius 2". SolStation. Hämtad 4 augusti 2006.
  25. ^Backman, D. E. (30 June – 11 July 1986). "IRAS observations of nearby main sequence stars and modeling of excess infrared emission". In Gillett, F. C.; Low, F. J. (eds.). Proceedings, 6th Topical Meetings and kurs on relaterad till rymden eller universum Dust and Space Debris.

    Toulouse, France: COSPAR and IAF. Bibcode:1986AdSpR...6...43B. doi:10.1016/0273-1177(86)90209-7. ISSN0273-1177.

  26. ^Brosch 2008, p. 126.
  27. ^Bragança, Pedro (15 July 2003). "The 10 Brightest Stars". SPACE.com. Archived from the original on 16 June 2009. Hämtad 4 augusti 2006.
  28. ^Royer, F.; Gerbaldi, M.; Faraggiana, R.; Gómez, A. E. (2002).

    "Rotational velocities of A-type stars. inom. Measurement of v sin inom in the southern hemisphere". Astronomy and Astrophysics. 381 (1): 105–121.


  29. vilken färg besitter sirius stjärnan

    30. arXiv:astro-ph/0110490. Bibcode:2002A&A...381..105R. doi:10.1051/0004-6361:20011422.

  30. ^Kervella, P.; Thevenin, F.; Morel, P.; Borde, P.; Di Folco, E. (2003). "The interferometric diameter and internal structure of Sirius A". Astronomy and Astrophysics. 407 (2): 681–688. arXiv:astro-ph/0306604. Bibcode:2003A&A...408..681K. doi:10.1051/0004-6361:20030994.
  31. ^Aufdenberg, J.P.; Ridgway, S.T.; et al.

    (2006). "First results from the CHARA Array: VII. Long-Baseline Interferometric Measurements of Vega Consistent with a Pole-On, Rapidly Rotating Star?" (PDF). Astrophysical Journal. 645 (1): 664–675. arXiv:astro-ph/0603327. Bibcode:2006ApJ...645..664A. doi:10.1086/504149.

    Guide: Himlens starkast lysande stjärna, Sirius, syns bara under vinterhalvåret

    Archived from the original (PDF) on 2007-07-15. Hämtad 2007-11-09.

  32. ^Petit, P.; et al. (August 2011). "Detection of a weak surface magnetic field on Sirius A: are all tepid stars magnetic?". Astronomy and Astrophysics. 532: L13. arXiv:1106.5363. Bibcode:2011A&A...532L..13P. doi:10.1051/0004-6361/201117573.
  33. ^Barstow, M. A.; Bond, Howard E.; Holberg, J. B.; Burleigh, M.

    R.; Hubeny, I.; Koester, D. (2005). "Hubble Space Telescope spectroscopy of the Balmer lines in Sirius B". Monthly Notices of the Royal Astronomical gemenskap. 362 (4): 1134–1142. arXiv:astro-ph/0506600. Bibcode:2005MNRAS.362.1134B. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09359.x.

  34. ^Imamura, James N. (1995-10-02). "Cooling of vit Dwarfs". University of Oregon.

    Archived from the original on månad 15, 2006. Hämtad 2007-01-03.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]